ssteffih

Jag hatar känslan när man saknar någon/något.
Sakna är nog den värsta smärtan jag har vart med om.
Jag saknar dom gamla tiderna med dom ''vännerna'' jag hade.
Men jag vill ändå inte ha tillbaka dom.
Jag saknar att jag var fri och kunde göra nästan vad jag ville.
Men ändå vill jag inte tillbaka till den.
Livet är svårt, varje dag är är kamp.
Visst livet är inte lätt, men det hade ändå inte behövts bli så svårt heller.
Tankarna dödar mig.
Panik & ångest varje dag och vet snart inte vad jag ska göra.
Allt jag skulle behöva just nu är en hjälpande hand.
Men jag har gett upp.
Litar inte på någon längre.